Björns egna funderingar

Nu sitter jag i min Bungalow och skriver i min blogg. Coolt va? Tack vare EDGE Modem kan jag få mobilt bredband, precis som i Sverige fast annorlunda. Tecken på att Thailand kommer ikapp Sverige i teknologi?

Inga bilder har det laddats upp, förutom typ 3 på facebook, och det beroende på att mina batterier dog, likadant som förra året, men idag tänkte jag ta mig i kragen och gå till elektronikbutiken och köpa nya batterier, plus kolla vad en laddare kostar (min 69kr från Kjell & co var inget bra köp, avråder er som kollat på den)

Jag måste erkänna att hemlängtan försvann såfort alla hade lämnat ön (inget fel att ha er här, men ni gav mig hemlängtan) för nu har jag ingen att prata med hur bra Sverige är, och vad som går att göra och vilka man saknar osv.

Min bungalow börjar bli riktigt hemtrevlig efter att ha "möblerat om", dvs flyttat in bordet som stod utanför dörren så den nu står bredvid sängen och agerar datorbänk. Oerhört praktiskt.

Jag har fått börja jobba igen tack vare att Gemma (synd om henne, men det gav mig en öppning) trillade av sin motorcykel och inte kan dyka pga infektionsrisk. Jag har nu gjort 7 dyk med fundivers och använt 15 flaskor (jag räknar i flaskor för att veta hur många dyk mina kunder gjort) och väntar på min första kurs. Hoppas det blir en OW (nybörjare). Tror de är de mest tacksamma att jobba med för de har aldrig dykt förr och man formar dem som man vill, hehe

Nädu, nu ska jag gå och köpa batterier och kanske ta lite snorkelbilder från Mango Bay när jag och Jacqui drar på snorkeltur.


Flaggor: thailand

2 kommentarer

Sitter just nu i IDC-klassrummet (förklarar snart) och lyssnar på RHCP "Take me to the place i love"-cover som kommer från Fishbow. Livet kunde vart värre om vi säger så, men jag måste ju få förklara vad som händer och sker här nere.

Som många av er vet började jag ett nytt kapitel i mitt liv, ett nytt äventyr i Björns biografi för en månad sen, den 26e april när jag satte mig på flyget ner till Thailand och Koh Tao (igen) men denna gången med resesällskap. Med mig hade jag Kristin, Lisa och Lillebror (läs Andreas). På budjetvarianten bakom vår plan kommer även Louise och hennes vapendragare Carro och landar bara några timmar efter oss. Efter några felsteg och "missuppfattningar" så är vi alla på sköldpaddsön.

Vi hade det otroligt roligt när de var här och de tog dykcert, både OW (nybörjare) och AOW (lite coolare) medan jag assisterade deras kurs tillsammans med den "riktiga" instruktören Nick. Carro fyllde även år så det bjöds på mat på Farango (som i vanliga fall kicks alls ass) trodde att glutenfri mat betydde att vi skulle panera fisken och slänga på lite extra bröd. Inse min förvåning när maten kommer fram som kunde däcka vilken glutenintolerant som helst... jäkla puckon.

Men som jag sa, så var detta ett kapitel i mitt liv, inte deras så jag tänkte inte gå in så långt på deras vistelse, de får väll de själva göra?

Häng med nu, här kommer det mycket på en gång. Jag är här nere för att göra min IDC (instructor development course), dvs läsa till dykinstruktör. Detta utförs på Ban's, dvs ett av världens största dykcenter och välrespekterat dykcenter med bland den mest erfarna personalen man kan önska. Detta avslutas med en IE (instructor examination) och för er som kanske inte ser sambandet i orden med vårt svenska lexikon så är det en instruktörs examination, hihi.
Under denna examination har fått olika uppgifter att utföra. Den ena är akademisk presentation, dvs hålla i en del av en lektion i klassrummet och förklara ett visst ämne. Mitt ämne var från OW (open water, grundkurs), där frågan var varför man skall andas långsamt och djupt, och inte ytligt och snabbt. Några av er skrattar nog och inser att detta är sunt förnuft, men förklara gärna detta för mig, VARFÖR vi ska göra det, så kommer jag bli imponerad. Det var svårare än jag hade räknat med. Slutpoäng? 4.5 av 5 möjliga, vilket ger mig PASS

Andra delen av dagen idag var OW, dvs vi ger oss ut i böljan den blå och visar våra färdigheter som instruktörer genom att genomföra vissa "skills", som tex be en elev ta av masken på 10 meters djup utan att få panik eller slänga iväg masken. Det senare händer ju sällan i riktiga livet, men vi som är där nere är 8 st som göra vår IDC (alla läser till instruktörer) och vi får olika problem som vi skall implementera. Strukturen är som följer (när det är min tur att vara instruktör): Jag instruktör, någon av mina kära kompisar är DM (divemaster, assistent) och de andra är elever. Dessa elver skall alltså utföra alla "skills" som jag har visat dem och då göra detta endast perfekt, eller med svårighet som vår examinator bestämt och jag skall såklart hitta alla problem och rätta till dem. Lättare sagt än gjort när 4 elever får problem sammtidigt och är 2-3 meter ifrån varann. Roligare har jag vart med om, hehe.

vad gör vi sen? Imorgon kl 8 skall vi vara klara att köra i poolen. Samma som idag fast vi skall även demonstrera för våra köra elever HUR de ska göra under vattnet. Klarar vi detta är vi INSTRUKTÖRER!!! :D

Okej, nu till min poäng (8 A4 sidor senare). Jag kom på under vattnet idag när vi hade OW. Allt är helt tyst, jag var DM (assistent) till Daniel, störtskön kille från Chile. Han simmade runt med elever som skulle "lära sig" använda kompass (läs divemasters som trolgitvis gjort 100-150 dyk med kompass på ön), men plötsligt så slog det med. Jag tror aldrig jag har vart så skärpt eller uppmärksam som dessa dagar. Aldrig haft så kul under undervisning som jag har nu. Enda anledningen måste vara för att jag älskar det jag gör? Finns inte många jag skulle vilja byta liv med om jag skall vara ärlig. Finns nog ingen om jag skall vara ärlig. Förra gången fick jag hemlängtan och åkte hem. Som jag skulle sagt under min presentation om något otäckt. "In the unlikly event" att jag skulle få hemlängtan så kommer jag stå ut, för jag vet hur mycket jag ångrade mig förra gången. Jag tänker inte åka hem. Det jag har som fast "hem" i sverige och de som bor där kommer ner till mig i Augusti för att hälsa på, och jag längtar redan dit.

Detta tog längre tid än jag trodde att skriva detta, men en sammanfattning
Teori och standard-exams (alla regler som gäller för mig som OWSI, oh shit, glömde berätta, OWSI står för open water scuba instructor och det är det jag skall bli. Visst älskar vi alla akronymer i dykningens värld? BWRAF på er alla) = 94%, 100%,100%,100%, 96% och 87%. Detta är såklart av 100% för er som inte förstod. Minsta möjliga är 75%, dvs jag klarade alla.
Academic presentation 4.5 av 5 där 3.5 är godkännt, dvs jag klarade det
OW 4.0 och 4.0 av 5. Medelvärdet räknas (svårt att räkna ut va), där 3.4 är godkännt. Snabbt insett, klarade det!
Rescue assesment är vi verkligen godkännda räddningsdykare? Visst är vi det. Alla klarade även detta

Imorgon är det CW (confied water, poolen för er icke-dykare) och jag SKA klara det, jag SKA bli instruktör och det kan jag lova er.

SKA SKA SKA SKA!!!

För er som undrar, ja, jag saknar sverige, och ja, jag undrar hur ni har det även om jag inte alltid frågar. Är så nöjd med livet här nere att jag glömmer bort att ni faktist inte har 30 grader och sol varje dag.
Glömmer jag fråga, ge mig en bitchslap över skype så jag slutar vara så självisk.

Imorrn är det party, på lördag skall jag skypa med syrran som jag inte pratat med sen jag åkte ner och sen får vi se vad ön af sköldpadda slänger över mig som uppdrag i framtiden. Jag har iaf framtidsplaner 2 dagar fram, räcker inte det?

Love'a all



Flaggor: thailand, dykning

1 kommentarer

Okej. Jag har haft 4000 besökare sen min blogg slog upp portarna, är ritkigt imponerad av folk som fortfarande läser det, jag skojjar inte, för det kommer ett inlägg i halvåret, kanske dags att ändra det.

Jag har nu kommit till ett ställe i livet där jag inte alls vet vad jag vill.
För er som inte vet så har jag alltså flyttat till Stockholm och jobbar där på ett företag som heter Rodeo Park som jag trivs hur mycket som helst på. Jag har träffat kompisar i Stockholm som jag mer än gärna umgås med varje dag och jag trivs där jag bor (även om det alltid är skönare att bo ensam).

Sen kommer man till vägskälet. Jag har tackat ja till Branäs som jag sett fram emot hur länge som helst, sen Thailand ungefär. Men så har jag i några dagar börjat fundera om. Vill jag verkligen upp igen? Jag tvivlar inte en sekund på att det skulle bli jättekul och allt, men att ge upp ett jobb jag trivs hur bra som helst med och en stad som jag mot alla odds faktist gillar, mot Branäs som gav mig de bästa 5 månaderna i mitt liv (och det medräknat thailand faktist), sjukt trevligt dygnet runt och trivdes på jobbet.

Visst låter det som ett svårt val? Men visst skulle man välja branäs, var ju ändå bästa tiden i mitt liv, aight? ja, jo, men det var för att Lucas, Anna, Carro, Sara, Louise, Jakob var där som jag umgicks med dygnet runt. Men nu ska ingen av dem upp, och vem skall då förgylla min vardag? Självklart träffar man nytt folk, det räknar jag med att göra, även i "storstada" liksom.
Men folk som sara och syskonen sköldberg träffar man inte varje dag, och jag tror inte att jag kommer träffa några liknande igen denna säsongen.

Förra året hade jag inget att förlora på att åka upp, jag hade inget jobb, inga framtidsplaner och inga pengar (hehe) men nu har jag något att förlora. Ett liv jag försöker bygga upp i sveriges (lite ljusare för min del nu för tiden) baksida.

Vet inte vad jag skall skriva mer. Kanske dimper ner ett nytt inlägg igen snart.

2 kommentarer

Flaggor: thailand, dykning

0 kommentarer

Nu skriver jag, efter mer än en månad sen sist. Dålig uppdatering, jag vet, men jag håller folket uppdaterade på ansiktsboken istället. Men nu måste jag bara skriva av mig lite.

Jag har tre grejor kvar att göra, 2 av dem hoppas jag på att avklara idag, sen är jag DM!! ( JIPPI!!)
hade nattdyk i måndags kväll, bästa dyket i mitt liv med tonvis av stingrockor och barracuda! en stor barracuda, säkert 1.5 meter om inte större. Han simmade runt oss i mörkret och ingen såg honom, helt plötsligt ger Jez (instruktören) ett varningstecken och lyser under mina fenor, och där var han, inte mer än 10-15 cm från mina fötter flöt han runt och stirrade på oss. Sålänge man inte retar honom eller har massa blingblink (de gillar skinande saker) så är det lugnt. Däremot lyste vi på en fisk så barracudan upptäckte fisken, helt plötsligt, från ingenstans kommer en till barracuda och delar fisken i två. Detta sker alltså så fort att du knappt hinner reagera. Huvudet faller till marken, fortfarande levande och sprattlande. När det landar på marken kommer en krabba (!) och griper tag i huvudet, tittar runtomsig och sticker iväg till sitt lilla hak där han säkerligen fick sig en mumsbit.

Resan tillbaka satt alla på golvet, med kolsvart natt och bara små lampor från kaptenes hytt som lyste. Storm var det också och flera gånger trodde jag båten skulle kapsejsa (stavas?) men herregud vilken kväll. Pulsen var på max från det att vi dök ner under ytan till det att jag kom hem till min bungalow. Så jäkla awsome!!

Igår hade jag problem med ryggen (tror jag låg konstigt, inte bästa sängarna här inte) så det blev inge dyk, men dag innan fick jag förtroendet att ta dykare (agera DM) och det var kul. Få lite ansvar och känna på hur yrket är. Idag har det varit många bud. Först skulle jag ta en tjej på två dyk, sen var det samma tjej och två svenska killar. Sen skulle jag inte ta några alls, för Mick (en DMT som är klar DM nu) tar dem istället, så jag kan göra klart min kurs. För 10 minuter sen sa David (manager) att jag skall ta Michael på ett fundive, men ångrade sig 5 minuter senare och insåg att jag skall nog göra mina övningar och bli klar med kursen ändå. Många vändor fram och tillbaka senaste timme men nu har jag sagt att jag inte vill ta dykare utan vill göra mina skills istället, för blir jag klar med kursen kan jag ta dykare varje dag istället, vilket är bättre.

Båten sticker om en timme och nu skall jag äta mat, önska mig lycka till.

Juste, glömde berätta en sak. kom tillbaka en kille med båten som blivit biten av en triggerfish. Fisken tog en bit av hans öra som trofé. Och folk säger att fiskar är snälla djur :P

3 kommentarer